lostinsingapore

Tankte bara ta tillfallet i akt att beratta lite om vad vi lart oss om Singapore sahar langt. Forresten, bokstaven vars engelska oversattning ar "river" och dess tva kompisar finns inte pa detta tangentbord, bara sa att ni vet. Hursomhelst, Singapore ar en stor stad/litet land som det tar ungefar en timme att korsa fran ostkusten till vastkusten. Det vanligaste fardmedlet i Singapore ar MRT, vilket ar som en tunnelbana fast utan tunnel, darefter ar det buss. Vilka tider dessa gar ar svart att saga men oavsett vilken tid du gar till en hallplats behover du inte vanta speciellt lange innan de kommer. Bilar finns det manga av i Singapore dock ar det fa procent av befolkningen som har tillgang till bil da det ar sa pass dyrt. Enligt vara arbetskamrater kostar det mellan 100 000 och 200 000 Sdollar att skaffa bil vilket motsvarar 0,5-1 miljon kronor och da ar det ingen Ferrari du far utan snarare en Toyota eller en Volvo. Att aka MRT kostar ungefar 1 Sdollar per resa, sa det ar kanske inte sa konstigt varfor manga valjer detta komfortabla alternativ.
Den "vanliga" maten i Singapore bestar oftast utav indisk eller kinesisk mat, vilket t.ex.kan innebara kyckling med ris eller nudlar med seafood. Jag (Fredrik) och Thomas kanner oss lite aventyrliga och provar det mesta av vad gatkoken har att erbjuda, dock ej "chicken stomach content soup"... Matstallena ser ungefar ut som det gor pa gallerian nian med skillnaden att det ar ute och koken ar mycket mindre (kan lagga upp en bild pa det sen).
Maten ar billig har i Singapore, en tallrik med kyckling och ris kostar max 3 Sdollar och drickan, som man far kopa fran ett annat stalle, kostar runt 1 Sdollar.
En annan observation som vi gjorde pa ett kopcenter igar var att de som bor i detta land tycker om tv-/dataspel. Kopcentret hade en egen vaning med bara tv-/dataspel och de som spelade var sa inne i spelandet att de lade inte ens marke till oss vilket ovriga befolkningen inte har nagot problem med... 
Nu ar det dags att aka och kaka nagot saftigt och spicy.

Nu har vi varit våra första dagar på jobbet. Det började med att vi på måndag morgon missade bussen som tar oss till jobbet. Vi stog och väntade på vad vi trodde var rätt upphämtningsplats, men några minuter efter avtalad tid kom det ingen buss. Vi bestämde då att vi skulle ringa busschauffören. Mr Lim. Det förvånade oss att det i telefonen svarade en herre som till hälften pratade någon sorts engelska och den andra hälften något oförståeligt pladder, troligtvis kinesiska. Vi förstod knappt vad han sa och vi tror att han tyckte att vi var dumma i huvudet. Men vafan, har man engelska som modersmål ska man väl kunna kommunicera på det språket också, eller?
 Vi fick ta en taxi.
Idag hittade vi på bussen i alla fall. Varje morgon är vi tvungen att korsa hela Singapore för att komma till jobbet. Det tar strax över en timme. Singaporeaner har visst en förmåga att bygga om överallt och efter alla dessa mil vi åkt i buss, MRT (tunnelbana typ) och taxi har vi kommit fram till en sak. Alla vägarbetare är Indier. Okryddat. Singapore domineras nämligen av två raser av människor: kineser och indier och uppdelningen av arbete verkar ganska självklar. Indier är vägarbetare och kineser resten.
På arbetet har vi fått ett uppdrag att förbättra deras ordersystem. Hur smarta tror dom att vi är? Vi får då sitta och titta på när två personer sitter vid datorn och smattrar på tangenterna samtidigt som de försöker berätta med deras alldeles för tysta och kinesbrytande röst vad de gör. Det får jag (Thomas) och Fredrik göra medan Ida och Stina får sovmorgon, åka på kundbesök, bli bjuden på mat, se en massa tuffa maskiner, få mat igen samt stå och skratta åt oss i flera timmar. Rättvist...
Nu har vi börjat tröttna på damerna som bara springer runt och inte gör något vettig samt tabbar sig i tid och otid. Vi skäms faktiskt.

Nu är vi äntligen framme i Singapore. Resan var jobbig, lång men otroligt händelserik.
Det började med att vi åkte limousine till Arlanda i någonting som mer liknade en minibuss, men eftersom att det stod limo på den så borde det väl ha varit det. Väl inne i limousinen satt en helt random gubbe som inte pratade svenska. Han pratade inte alls för den delen. Detta medförde att jag (Thomas) fick sitta fram bredvid chauffören medan Fredrik satt bredvid tråkgubbe vilken också gjorde att stämningen på resan helt uteblev. Jävla gubbejävel.
Väl på Arlanda träffade vi en viss Markus Nordh som av någon anledning skulle färdas i samma flyg som oss till Paris, för att sedan lämna oss och på egen hand ta sig till Chile. När vi sedan skulle gå på planet till Paris blev vi förflyttade till bakre delen av planet för att "förbättra viktfördelningen". Om det var för att vi är tunga eller inte lät förflyttaren vara osagt, men vi tog det med ro. Vi gick in i planet och satte oss på våra nya platser. När sedan maten skulle serveras visade det sig att Fredrik bara är 17 år, trots att han visade sin legitimation för den franska flygvärdinnan så trodde hon honom inte. Sedan gjorde flygvärdinnan narr av oss upprepande gånger.
Sen hände inte så mycket mer förutom att jag hamnade bredvid en pratglad australienare på planet mot Singapore som jag sedan råkade ljuga för på grund av mitt bristande ordförråd.
Imorgon blir det att åka till jobbet kl 06.10 då vi börjar jobba kl 08.30. Vi måste då krossa HELA Singapore för att komma till jobbet.
Nu ska vi sova i vår lyxlägenhet.

/ Thomas och Fredrik